Bokrecension: Martin Kusch - Psychological knowledge: a social history and philosophy

Bokrecensioner var ju en av de element som jag tänkte att bloggen skulle vara till och desto bättre är att jag precis avslutat en väldigt spännande bok, nämligen Psychological knowledge: a social history and philosophy av Martin Kusch.

Kuschs huvudtes är ingenting man måste sluta sig till efter en lång och mödosam läsning utan han säger det direkt på första sidan av introduktionen:

The main thesis of this study can be stated in one short sentence: Bodies of psychological knowledge are social institutions. (s.1)

Kusch menar att psykologisk kunskap är sociala institutioner då de är sociala (uppenbarligen!), konventionella (i meningen att de följer vissa bestämmelser kring avgränsning, normer, accepterat bruk etc), och att de består av teorier, modeller och fält av psykologisk kunskap endast för att de tas (ses, förstås, accepteras; jfr. taken på engelska) som teorier, modeller och fält av psykologisk kunskap. Han gör en analogi med valuta. Varför tas vissa metalbitar som mynt? Jo, för att det finns kollektiv som tar dessa metalbitar som mynt. På samma sätt kan man fråga: Varför är vissa uppsättningar av språkliga satser teorier om psyket (mind)? Jo, för att det finns kollektiv som tar dessa dessa uppsättningar med satser som teorier om psyket. Det handlar alltså om var gränser skall dras och vilka delar som skall uppfattas som att de ingår i en större helhet samt vilka relationer som existerar mellan dem.
Han fortsätter med att säga att sociala institutioner alltid existerar i ett sammanhang där de är inbäddade i andra sociala institutioner som alla påverkar varandra. Precis som institutionen kring att avge löften (institutionen of promising) är delvis inbäddad i giftesmålsinstitutionen (institution of marriage) så är psykologisk kunskap som institution inbäddad i andra institutioner såsom det psykologiska experimentet, universitetet, staten, subdiscipliner inom psykologin, andra akademiska ämnen med mera.
Institutioner kan även ses som både mål och slagfält för olika grupper i samhället. Vissa vill bevara dem, vissa vill förändra dem, vissa vill förstöra dem: allt på basis av olika intressen, maktkamper, slumpartade utkomster med mera.
Slutgiltligen menar Kusch att man även bör fundera över om sociala institutioner inte bara är produkten av individers handlingar utan även, i alla fall delvis, är med och ger upphov till nya beteenden, tankesätt och mål.
Med Kuschs metodologiska ansats ur vägen - som han dock fördjupar med bokens gång - så kan vi gå vidare till att se hur han använder sig av detta ramverk.

Kusch har valt att exemplifiera sitt resonemang med en kontrovers som fanns inom den psykologiska forskningen i Tyskland under början på 1900-talet. Själva genomgången är allt för teknisk och stor för att jag skall kunna få med allt i ett blogginlägg men jag tänker löst skissera vad kontroversen gällde samt vilka läger som var involverade.
Det allmänt vedertagna namnet inom psykologihistoria när det kommer till kontroversen är "imageless thought controversy" och även fast namnet inte är det mest optimala (då kontroversen handlar om så mycket mer) så kan det ses som en fungerade sammanfattning. Den rådande uppfattningen i psykologin på den tiden var att det fanns tre kategorier av mentala fenomen: sinnesförnimmelser, känslor, föreställningar. Dessa tre kategorier ansågs alla vara bildliga, i den mening att det man upplevde avbildade något. Men nu dök det upp en samling psykologer som kallades Würzbergarna, på grund av deras forskingsort, som menade på att det finns andra kategorier av mentala upplevelser som inte är bildliga! Dessa kallades bland annat för 'tankar', 'uppmärksamhet' och 'medvetandesituationer' och hela modellen med icke-bildliga element kan sammanfattas som "Tankepsykologi". Dessutom menade Würzbergarna att man kunde undersöka dessa obildliga mentala kategorier genom experimentella metoder med hjälp av ett introspekterande subjekt och en undersökningsledare.

Men självklart var Würzbergarna inte oemotsagda. Först och främst var Wilhelm Wundt - mannen som oftast får personifiera födelsemyten för psykologin - en motståndare mot detta nya sätt att tänka. Dels finns det inga obildliga mentala element och de som påstår sig hitta något sånt drar fel slutsatser; dels kan man inte undersöka sådana högre mentala processer såsom tänkande genom experimentell psykologi utan det krävs en kvalitativ annorlunda metod, Folkpsykologi (Völkerpsychologie), som tittar på kollektiva fenomen såsom språk, myter och traditioner. Den andra starka motståndaren var en man vid namn Georg Müller som också kritiserade påståendet att det finns icke-bildliga element i psyket och menade att de koncept som Würzbergarna använt sig av kunde ersättas av klassisk och traditionell associationspsykologi - tanken att mentala element sätts samman till större enheter med hjälp av associationer (i stil med behaviorismens betingning). Även Müller var tveksam till den experimentella strukturen som Würzbergerna ville använda sig av. Han avfärdade inte introspektion helt men ansåg att man inte tänkt nog på alla de faror som lurar i en sådan metod och inte tränat sina subjekt tillräckligt i den introspektiva metoden.
Ojoj, en kontrovers är verkligen på väg att torna upp sig!

Men här menar Kusch att man måste förstå denna kontrovers som mer än bara över Tankepsykologins plats som en social institution i den tyska psykologin. Implicerat i detta var även en mängd andra institutioner: det psykologiska experimentet, högskolan, psykologin som forskningsfält, systemet kring universitetsdiscipliner, staten samt de katolska och protestantiska bekännelserna.
Med Kuschs egna ord:

Put differently, at issue in the debate over thought psychology were not only determining tendencies [ett koncept som berör hur tankar och föreställningar hänger samman], situations of consciousness, or the pros and cons of introspection. At issue were also the following questions. Under what social arrangement is the human mind best able to think? How should cognitive and social authority be divided between experimenter and experimental subject? How should psychological research schools be organised and run? How should cognitive and social authority be distributed over different subfields of psychology? Where should the discipline of psychology be located institutionally? To what extent should the psychologist seek to contribute directly to social and educational issues? What is the correct way to think about the relationship between the individual and the collective in general, or the citizen and the state in particular? And which confession - Catholic or Protestant - should define the role of the Christian in early twentieth-century Germany? (s.12)

Olika uppfattningar om obildliga mentala element - med andra ord vad som 'finns i vårt huvud' - hänger samman med och samspelar med uppfattningar kring den experimentella situationen, hur psykologi skall läras ut, hur stort fokus skall vara på applikation av kunskap, vad varje individs psyke har för relation med andra människors psyken etcetera.
Kusch menar att, om hans ansats och analys stämmer, så har han

... confirmed the complex interaction between institutions of different kind and size (theories, experiments, university departments, the university itself, the state, the major confessions), and I have demonstrated the intricate ways in which individuals struggle over the establishment, the structure, and the survival of such institutions. (s.16)

Efter en genomgående och djup analys av alla de olika delar i kontroversen som spelar in så avslutas boken med en intressant genomgång av "folkpsykologi", inte i Wundts mening utan som den vardagspsykologi vi alla använder oss av, som en social institution med särskilt stort inflytande över oss.

Nu har jag knappast gjort Kuschs bok rättvisa, men jag har försökt visa på hans generella tankegångar kring hur vi kan närma oss interaktionen mellan kunskap och samhälle. En ansats som även öppnar intressanta dörrar till konstruktiva undersökningar av dagens kontroverser: psykoterapiers effekt, den större utbredningen i populärmedia, psykologens roll gentemot andra professioner. Möjligheterna är många och jag väntar spänt på resultaten.