Här kommer den utlovade del 2 av min genomgång av Magnus Hörnqvists "En annan Foucault". I mitt förra inlägg gjorde jag en ganska detaljerad återgivning av Hörnqvists resonemang kring Foucaults styrkor och brister, som mynnade ut i att Foucault saknar ett adekvat begrepp för att analysera maktrelationernas struktur. Det är detta Hörnqvist är ute efter att åtgärda. Hörnqvists två nästa kapitel handlar om den repressiva makten och den produktiva makten. Jag har på olika sätt redan avhandlat dessa frågor förut här och kommer därför inte lägga lika stor energi på att försöka beskriva allt som Hörnqvist skriver utan mera lyfta det som jag anser kompletterar mina tidigare inlägg och som behövs för att förstå Hörnqvists övergripande resonemang.
Foucault, inleder Hörnqvist, kritiserade fyra vanligt hållna föreställningar om makt: att dess grundläggande operation är att diktera lagar (makten kan alltså tolkas utifrån en juridisk modell); makten medieras genom medvetna beslut; makten kan endast förstås via negativa termer (förbud, begränsa, vägra, utestänga, undertrycka eller dölja); samt makt leder till antingen lydnad eller olydnad. Dessa fyra antaganden leder till ett femte: all makt är juridisk-repressiv makt och dess utövning ser likadan ut överallt. Det här gäller oberoende om maktens repressiva effekt utövas i samhället eller inne i människan. Foucaults invändningar mot den repressiva modellen summeras sedan av Hörnvist och de tre föreställningar som är mest problematiska är "att maktutövningen skulle vara övervägande repressiv, att den undertrycker autentiska mänskliga kvaliteter och att våldet blir överflödigt i och med att det internaliseras" (s.52). På basis av detta bör således den repressiva maktmodellen ses som mer eller mindre oanvändbar. Här gör emellertid även Hörnqvist en invändning. Han anser att attribueringen till den repressiva makten av de tre föreställningarna inte följer av nödvändighet utan vill ställa frågan om det inte kan finnas en möjlighet att hålla kvar en repressiv maktmodell som varken är internaliserad, riktad mot autentiska begär eller uteslutar andra former av maktutövning. Repressionsbegreppet, skriver han, "bara vinner på att befrias från sin barlast av metafysik och traditionsbundenhet" (ibid.). En punkt vi kommer återkomma till längre fram.
Den nämnda maktmodellen bygger sedan på att eftersom all makt är repressiv måste den också kunnas legitimeras för att godtas och i det utrymmet kan ideologibegreppet frodas. Foucaults hållning gentemot ideologitermen har jag tagit upp tidigare så jag kommer bara raskt summera den såsom följande: ideologi förutsätter stå i motsats till sanningen; ideologi kräver en referens till ett subjekt; samt ideologin ses som underordnad en mer primär social determinant. Alla dessa utgångspunkter förkastar Foucault och han använder sig därför i det närmaste inte av ideologi som analysredskap. Här kommer Hörnqvist återigen in med en replik. Han menar att Foucaults aversion mot att prata om ideologins grepp om subjektet - eftersom det involverar resonemang om sanna och falska medvetanden - inte bör tolkas i metafysiska termer utan i metodologiska. Med det vill Hörnqvist säga att man först och främst bör ställa "frågan och kroppen och maktens verkan på denna" (s.56) och först efter det blir det legitimit att ställa frågan om maktens verkan på medvetandet. Hörnqvist argumenterar här för att bara för att man kan behöver man dock inte göra så. Istället skall Foucaults maktanalys fokusera på "den genomgripande styrning av beteendet som bestämda makttekniker resulterar i" (s.57). Måltavlan för makten är beteendets detaljer, inte kroppens inre rum. Därför "behöver även Foucault befrias från sin barlast av nietzscheansk metafysik" (ibid.).
Hörnqvists slutsats i kapitlet om repressiv makt är att konceptet har missförståtts och negligeras i den tradition som följt i Foucaults fotspår: allt för ofta har man utgått från att den repressiva makt- och den produktiva makt-bilden utesluter varandra. Men, skriver han, "för att förverkliga detta perspektivs hela potential är det nödvändigt att studera båda formerna av makt. Enbart därigenom är det möjligt att skapa sig en uppfattning om maktens repressiva dimensioner som varken är överdriven eller ensidig utan adekvat" (s.58).
Om jag förstår Hörnqvist rätt vill han alltså ta in det repressiva maktbegreppet från kylan så det kan återfå dess rättmätiga plats i Foucaults maktanalys. En inte allt för enkel uppgift (och kanske inte heller helt korrekt?) må jag säga! Nästa inlägg kommer ta upp Hörnqvists tankar om den produktiva makten för att se hur han försöker skapa en balans mellan de två polerna repression-produktion. Jag måste även, slutligen, be om ursäkt för att dessa första inlägg har en ganska upprabblande och icke-polemisk ton men som jag skrev i första delen krävs det att jag först presenterar Hörnqvists ståndpunkt innan jag kan tydliggöra min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar