Lars Linder: Revanschen riktar sig mer än något annat mot feministerna

I måndagens DN skriver Lars Linder om det omtalade näthatet men placerar det i en form av socio-historiskt ramverk där det "lilla våldet" ställs mot det "stora våldet". Linder menar att det för män i det moderna samhället finns två vägar till makt: antingen genom den rena muskelkraften, som utövas i hemmet, på gatan, i gänget, eller genom att ta sig fram via mer socialt legitima ekonomiska och politiska kanaler, såsom en framgångsrik yrkeskarriär eller en inflytelserik politisk position. Denna väg bärs upp av det som Linder benämner det stora våldet, med andra ord statens våldsmonopol i form av polis och militär. Som Linder påpekar vinner det stora våldet i princip alltid i det långa loppet. Det lilla våldet kan göra sig hört i stunden och dess våldsverkan har en reell effekt, men det står sig slätt när det konfronteras av staten och samhällets maskineri.

"I det långa loppet och i ett civiliserat samhälle segrar förstås alltid det stora våldet, något det lilla våldets män är smärtsamt medvetna om. De kan göra sig fruktade och ta makten i ögonblicket och på platsen. Men med tiden är det just de fega småskitar de lärt sig förakta på skolgården eller nere i centrum som några år senare dyker upp som chefer, politiker och journalister och bestämmer vad man får göra och tycka. Fast ingen av dem skulle stå för en enkel snyting."

Det lilla våldets rörelseutrymme har inskränkts allt mer i vår tid.

"I det moderna samhället har det lilla våldets man blivit alltmer marginaliserad. I städerna finns knappt hamnar eller fabriker kvar, och ute på landet inga jobb. Det är mest på krogen, i fotbollsfirmor eller kriminella gäng han kan skaffa sig den respekt han tycker sig förtjäna. "

Men, menar Linder, precis när det verkar som att samhället har lyckats tygla det lilla våldets uttrycksformer allt mer, när det inte längre har särskilt många platser att frodas på, börjar det plötsligen spira tack vare internet och den allt mer offentliga mediakulturen. De som innan var ansiktslösa byråkrater och maktpampar har nu namn, adresser, bilder. De går att komma åt, medan det lilla våldets män har allt större möjligheter att agera i skuggorna och sprida sitt budskap: Ni förtjänar ett "ett hederligt kok stryk". Här har kvinnorna fått ta den största smällen, för

[f]örr gick åtminstone kvinnorna att behärska fysiskt och sexuellt, den verkligt stora kränkningen är att även de i dag blivit en del av det stora samhällsövergreppet.

En underordnad maktposition sammanflätas med en föraktad könsordning och det lilla våldet tar sig även sexuella uttryck, riktat mot de värsta "förövarna" (sett ur det lilla våldets perspektiv) i samhället, de som verkligen inte borde tro att de är något.

Så långt är Linders korta men intressanta analys inte superoriginell. Men det intressantaste är kopplingen han gör i slutet.

Motsättningen mellan muskelmakt och samhällsmakt återspeglar den urgamla rivaliteten mellan lågt och högt, materia och ande, kropp och abstraktion. Den som en gång gav energi åt medeltidens karnevaler, där samhällsordningen symboliskt kastades om och överheten påmindes om att även de är människor, underkastade kroppens och fruktans lagar.

Nu kanske man inte skall helt köpa Linders binära uppdelning mellan kategorierna han nämner, men det vore väldigt spännande att utforska tanken om att det finns en viss kontinuitet mellan näthatet och tidigare former av maktmotstånd (utifrån tanken att motståndet i sig utgör en form av makt). Näthatet är nytt så till vida att det sker över internet och bygger på alla de förändringar som vår samtida mediakultur medfört och möjliggjort, men jag vore inte förvånad att se att näthatet som praktik går att dela upp i flera beståndsdelar som alla har sin egen historia och form, och som funnit med oss en bra tid tillbaka. "Folkets kamp mot eliten", det sexistiska våldet, kritiken mot vad som tas som kulturrelativism, etcetera, tror jag alla utgör historiska strömningar och praktiker som ligger till grund för näthatet som uttrycksform. Jag väntar ivrigt på en näthatets genealogi.