Temanummer av History of Psychiatry från 2011

Jag råkade nyligen stöta på ett intressant nummer av tidskriften History of Psychiatry med temat "Writing the history of psychiatry in the 20th century". Numret är ett par år gammalt och verkar ha gått ganska obemärkt förbi, åtminstone om man tittar på hur många citeringar som artiklarna fått, vilket är synd för många av dem är riktigt bra. Särskilt bra är den introduktionsartikel som ramar in numret och som lyfter fram behovet av att hitta nya narrativ gällande psykiatrin, istället för att återanvända de traditionella dito som dels har sina rötter i den antipsykiatriska rörelsen från 1960-talet, dels i stor del bygger på forskning gjord på psykiatrins historia på 1800-talet. Dessa, menar Volker Hess och Benoît Majerus, är inte adekvata för att beskriva psykiatrin efter Andra världskriget.

In recent decades we have seen innumerable different studies on psychiatry in the twentieth century published each year in which we learn much about the foundation and emergence of particular hospitals, the introduction and advance of new treatments and the development of classifications for psychiatric illnesses and their impact on medical practice. However, re- examining these studies – which is what we would like to do in this introductory article – raises the question of the way in which historiography is associated with a theoretical framework that helps us to understand the specific features of psychiatry in the late nineteenth and early twentieth centuries, but not in the present one.

 Hess och Majerus pekar på tre tänkbara vägar framåt: frigöra sig ännu mer från sin antipsykiatriska genealogi; bli metodologiskt och teoretiskt inspirerad av Science Studies; samt bli bättre på att tänka nya former av periodisering. Tre tips som undertecknad tycker låter strålande och som alla kan leda till en mer intressant och nyanserad historieskrivning av psykiatrin och dess roll i samhället.