Lästips: Meducating Our Children: The Moral Influence of Adderall on Education, Parenting, and Treatment

Bloggen Somatosphere publicerade för ett par veckor sen ett väldigt intressant inlägg gällande användning av särskilt ADHD-medicin hos personer som inte har en ADHD-diagnos. Att amerikanska college-studenter medicinerar sig själva för att öka deras akademiska prestationsförmåga är något av ett allmänt faktum som jag tror många känner till. Vad Tazin Karim, som artikelförfattaren heter, gör så bra är att hen visar på att det inte är så enkelt som att medicinen fyller ett redan existerande behov; användningen i sig transformerar såväl brukaren som dess förståelse av sin livssituation, men även hela det sociala och medicinska nätverk som brukaren befinner sig i. Här är en del av inledningen för den som vill få en försmak av artikeln:

In my own research with US college students, I depart from these discourses of consumerized cognitive enhancement and examine how students understand and use Adderall. During my twelve months of interviews and participant observation, I found that the “magic bullet” model of cognitive enhancement does not account for the multiple, complex, and often contradictory rationalities that encourage Adderall use. ADHD medications do not simply fill a pre-defined need for college students to manipulate cognitive function; rather, it is the pervasive normalization of their use which is setting new expectations of mental health, academic performance, and social success. For some, the Adderall experience produces new possibilities to access hidden academic and social potentials. For others, it is evidence that their brains are in fact diseased and they need medication to cope with the demands of college life. Thus, experiments with Adderall, rationalized as noble pursuits of health and/or performance, reflect how individuals are relying on pharmaceuticals to not only meet their responsibilities and aspirations, but understand them.