Steven Shapin om autismens historia

Nyligen släpptes en ny bok om autismens historia, In a different key: The story of autism, skriven av två amerikanska journalister. I det senaste numret av The New Yorker har vetenskapshistorikern Steven Shapin, troligen mest känd för den inflytelsrika boken Leviathan and the Air-Pump: Hobbes, Boyle and the Experimental Life, recenserat boken och han skriver bland annat att:

“[A]utism,” “Asperger’s,” and “the spectrum” no longer belong solely to the psychiatric profession, and have drifted into lay usage. If we all have spectrum tendencies and Aspie moments, then the labels no longer have much use as medical categories. The spectrum has been stretched to the breaking point, and autism now sits astride a social fault line between what’s considered normal and what’s pathological, what’s an eccentricity and what’s in need of expert therapy. These matters belong to our moral life, and we can’t reasonably expect them to be settled by medical science or clinical evidence or even the law.   

 Läs hela recensionen på The New Yorkers hemsida.

Videoföreläsning med Erica Burman

Erica Burman är en inflytelserik psykolog och akademiker som skrivit en mängd kring psykologi och genus, kritisk utvecklingspsykologi och andra frågor som rör kulturella och kritiska perspektiv på psykologi som teori och praktik, däribland den omfattande boken "Deconstructing Development Psychology". Nyligen höll hon en presentation om "Developments in Deconstructing Developmental Psychology" som nu ligger uppe på Youtube och som är väl värd att ses. Videon finns här.

Seminarier på Foucaults föreläsningar vid Collège de France

För oss Foucault-nördar så har publikationen av Foucaults föreläsningar vid Collège de France varit en fantastiska gåva. Dom har gett en ovärderlig insikt i hur Foucaults arbete framskred under 70- och början av 80-talet och har visat på nya sidor och aspekter av Foucaults arbete. Särskilt gillar jag dem för att de är mer pedagogiska och tentativa än hans böcker, vilket gör dem mer lättlästa och mer användbara rent praktiskt, samt för att de visar på den oerhörda bredd som Foucault besatt. Som ett extra grädde på moset nu när alla hans böcker kommit ut på franska så håller Columbia Law School på att hålla seminarier på varje bok med specialinbjudna Foucault-kännare såsom James Faubin och Paul Rabinow som kommenterar på föreläsningarna. Alla kommande videos samt intressanta kommentarer, kontextualiseringar etcetera kan hittas på Columbias hemsida.

Temanummer av Social Science & Medicine: The rise of developmental science: Debates on health and humanity

Alldeles nyligen kom Social Science & Medicine med ett temanummer på ämnet The rise of developmental science: Debates on health and humanity med en mängd spännande artiklar. Som redaktörerna skriver i sin introduktionsartikel:

This Special Issue aims to chart a pathway for the formation of a “critical” science of child development. Our “critical” starting-point builds on a genealogical approach: that is, the historical tracing of taken-for-granted concepts and theories of child development that arose in the post-Enlightenment era and that continue with us today

Det tar alldeles för stor plats att nämna alla relevanta artiklar men ett axplock är:

Gregory J.S. Hollin & Alison Pilnick - Infancy, autism, and the emergence of a socially disordered body

Twenty academic psychologists and neuroscientists, with an interest in autism and based within the United Kingdom, were interviewed between 2012 and 2013 on a variety of topics related to the condi- tion. Within these qualitative interviews researchers often argued that there had been a ‘turn to infancy’ since the beginning of the 21st century with focus moving away from the high functioning adolescent and towards the pre-diagnostic infant deemed to be ‘at risk’ of autism. The archetypal research of this type is the ‘infant sibs’ study whereby infants with an elder sibling already diagnosed with autism are subjected to a range of tests, the results of which are examined only once it becomes apparent whether that infant has autism. It is claimed in this paper that the turn to infancy has been facilitated by two phenomena; the autism epidemic of the 1990s and the emergence of various methodological techniques, largely although not exclusively based within neuroscience, which seek to examine social disorder in the absence of comprehension or engagement on the part of the participant: these are experiments done to participants rather than with them.

Ofra Koffman - Fertile bodies, immature brains?: A genealogical critique of
neuroscientific claims regarding the adolescent brain and of the global fight against adolescent motherhood

This article presents a critique of neuroscientific claims regarding the adolescent brain and the sug- gestion that adolescent motherhood disrupts the healthy development of the mother and her child. It does so by presenting a genealogical investigation of the conceptualisation of ‘adolescence’ in Western psychology and the emergence of the problematization of ‘adolescent motherhood’. This examination reveals that antecedents to neuroscientific claims regarding adolescent immaturity, impulsivity and instability were articulated by psychologists throughout the first half of the 20th century. However, up until the 1960s therewas no problematization of ‘adolescent motherhood’ per se and adolescent mothers were only discussed as part of the concern with ‘unwed mothers’. Exploring the continuities and shifts in assertions regarding adolescence, this article highlights the complex history of some of the notions currently found in neuroscience.

Dominique P. Béhague - Taking pills for developmental ails in Southern Brazil: The biologization of adolescence?

In the late 1990s researchers in Pelotas Southern Brazil began documenting what they considered to be unacceptably high rates of licensed psychotropic use among individuals of all ages, including youth. This came as a surprise, since the vast majority of psychiatrists in Pelotas draw on psychoanalytic theory and approach pharmaceutical use, especially for children and adolescents, in a consciously tempered way. Drawing from a longitudinal ethnographic sub-study, part of a larger 1982 birth cohort study, this paper follows the circuitous trajectories of emergent pharma-patterns among “shantytown” youth over a ten- year period, exploring the thickly layered and often moralized contingencies in which psychodynamic psychiatrists' intention to resist excessive pharmaceuticalization both succeed and crumble. I juxtapose these trajectories with the growing salience of an “anti-biologizing” explanatory framework that psy- chiatrists and researchers are using to pre-empt the kind of diagnostics-driven “biopsychiatrization” so prevalent in North America. My analysis suggests that psychiatrists' use of this framework ironically contributes to their failed attempts to “resist” pharmaceuticalization.

Jeremy Safran reflekterar över replikationens roll inom psykologin

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om den "replikationskris" som skakade (nåja, kanske en överdrift) psykologivärlden. Nu har psykoterapiforskaren Jeremy Safran skrivit ett tänkvärt svar till den diskussion som följt i krisens svallvågor.Väl värt att läsa.

Ranka de mest inflytelserika psykologerna!

Ett par psykologihistoriaforskare har skapat ett spel, om man nu kan kalla det så, där man skall välja vilken av två psykologer som man tycker gjort mest avtryck i världen. Sedan får man ett nytt par som man skall välja mellan, och så fortsätter det tills man är nöjd. Roligt och till och med lite beroendeframkallande! Spelet finns här.

Hur replikerbar är den psykologiska forskningen?

The Atlantic har skrivit en intressant artikel om de problem som verkar finnas inom psykologin när det gäller att kunna reproducera samma resultat som tidigare studier påvisat. En forskare i USA har tillsammans med en mängd kollegor replikerat 100 psykologistudier och slutsatsen är deprimerande:

Although 97 percent of the 100 studies originally reported statistically significant results, just 36 percent of the replications did. ... They also considered the effect sizes of the studies. These measure the strength of a phenomenon; if your experiment shows that red lights make people angry, the effect size tells you how much angrier they get. And again, the results were worrisome. On average, the effect sizes of the replications were half those of the originals.

Frågan blir hur detta kommer tas emot i forskarvärlden. Är det ändå godtagbara replikationsresultat? Är det viktigare - som en i artikeln skriver - att sträva efter innovativa resultat och då får man räkna med en del "false positives"? Är det ett tecken på krisen inom psykologin? Förhoppningsvis leder det åtminstone till en vettig diskussion kring forskningsprocessen och vilka normer och verifikationskriterier som bör råda.